08. Olof Nilsson - Förmaning i lidande och till helgelse (Heb 13:12-16)

Datum: 17:e juni 1979.

Vi hoppar ett kapitel från förra lördagen och landar i Hebréerbrevets avslutande del där församlingen förmanas i sitt lidande och uppmuntras till ett heligt liv. Det är ju så viktigt att en predikan är själavårdande, att vi vågar prata om synden och de svårigheter vi möter i livet och därför talar bibelordet här om att lämna något - att gå ut genom stadsporten och dela det lidande det kan innebära. Men samtidigt ska vi hela tiden peka på det himmelska hoppet och den stadsport, pärleporten, som vi en gång ska få bäras igenom in i evigheten. Vägen dit kan vara lång för de flesta människor och på vägen får vi kämpa med livets besvärligheter och låta oss helgas av Gud, men under resans gång så har vi nåden att få "gå sjungande fram" som man sjöng förr i kapellen runt om i Sverige. Gud är alltid värd vårt tack och lov!

"Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden. Så låtom oss då genom honom alltid till Gud ”frambära ett lovets offer”, det är ”en frukt ifrån läppar” som prisa hans namn. Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till."

Heb 13:12-16 (1917 års översättning)