19. Olof Nilsson - Mose och den brinnande busken (2 Mos 3:1-12)

Datum: 22:a oktober 1978.

När Mose stötte på Gud i öknen påminde Gud honom om att Mose hade ett arv han bar med sig. Gud presenterade sig nämligen som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud - Moses fäders Gud. Och Mose lät den tron slå rot och det är så viktigt att den får göra det i församlingens liv också. Gud har också genom historien utlöst det gudomliga och låtit sin Ande verka på olika sätt genom "eldsupplevelser" då Gud griper in och visar sig på ett eller annat sätt. Det finns inga löften om att detta sker med brinnande buskar eller eldskrift på himlen men Gud påminner ständigt sitt folk om behovet av att vara ledda av Gud och behovet av att stå på helig mark. Därför är det av stor vikt att vi håller fast vid det som är heligt. Anledningen till att Gud påminner oss om och handlar på det viset med sin församling är för att han vill föra sitt folk ut ur alla olika former av träldom och de oheliga ting som vi människor lider av. Det fina i det är att Gud har valt att använda oss bräckliga kärl som verktyg för att sprida det glada budskapet. Vi klarar inte det själva givetvis men han har utrustat församlingen med precis det som den behöver för att komma med en liten smula evangelium till världen. 

"Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd. Då tänkte Mose: ”Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.” När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” Då sade han: ”Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.” Och han sade ytterligare: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud. Och HERREN sade: ”Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo. Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem, därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten”

Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” Han svarade: ”Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.”

2 Mos 3:1-12 (1917 års översättning)